'

Allt ser nästan helt mörkt nu när jag ser framåt, jag börjar må dåligare och dåligare nu för varje dag känner jag. Som i natt när jag bara vaknade sådär .. jag vill inte må såhär, men något i mig säger att jag liksom inte kan bli lycklig igen. Eller så är det så att jag bara känner , jag tänker fan inte heller ge upp. Men känner också att jag börjar sluta kämpa lite med saker och ting.. Inte bra.
Därför vill jag verkligen tacka alla mina underbara vänner som finns här för mig, som aldrig sviker. Utan speciellt Ida hade jag aldrig klarat något, det är Ida jag lever för jusst nu och föralltid.