'

Jag har börjat om, jag börjar gilla mitt liv faktiskt. Har super fina vänner som alltid ställer upp och aldrig sviker, har en skit gullig familj och har den bästa kusinen i världen. Jusste jag glömde såklart min älskade mormor, hon är bäst!
Så varför har jag ens tänkt massa tanskar om att jag vill dö? Visst, jag har inte haft det lätt med all skit som har hänt. Men alla får/har problem, varför ska man dö och bara lämna allt då? Lämna sin familj och sina underbara vänner och släkt? Det är absolut inte värt det, tro mig.
Nu måste jag sova fan haha, vill bara säga att mår mycket bättre nu känner jag. Och det ska jag tacka Ida för. Jag ska tänka framåt istället för bakåt som jag allttid gör hah.

Puss på görren, skriver mera imorrn!